Sonny Denzmore

Just nu känns livet bra. Kanske till och med underbart. Allting kommer ordna sig. Jag kommer klara av gymnasiet. Jag kommer klara av att flytta till min mami i sommar, slippa bo på två ställen pendlande och där av slippa gå via garaget när jag ska till min papi. Allergisk bonussyster. Jag kommer ju såklart träffa dem ändå.

Byta stavning på mitt namn, äntligen skaffa stavningen jag har använt sen så många år tillbaka, få skriva den när folk ber om namnteckning. Så skönt att slippa tänka på vad man egentligen har för stavning, att alltid komma ihåg den.
Pierca mig, äntligen, äntligen! I sommar får jag och ska jag pierca mig! <3. Blir septum till en början.

Livet är bra. Och det som gör det fantastiskt är ni, ni alla människor omkring mig. Ni som får mig att le. Du som kramar mig när det inte finns något att säga. Du som hör av dig när vi inte setts. Du som ställer de små orden; "Är du okeii?". Och du som bara ligger i min famn och ler, andas och sover. Det gör mitt liv. De sekundrarna ni ger. Min familj, mina vänner, ni bloggare och läsare, och de omkring. Som ett småbarn på bussen som skrattar och ler mot en, skrattar för att man vinkar. Så ja, livet är underbart. På sitt sätt.